söker tystnaden

Har insett att det för mig ibland inte är tillräckligt tyst i ett litet samhälle med endast 300 invånare på landsbygden. För den som kommer hit från storstäder tycker ofta att tystnaden är påtaglig och det kan vara helt magiskt när jag går ut utanför min lägenhetsdörr en sensommarnatt och ser stjärnhimlen tydligt och det enda som hörs är lommen. Då slår det mig att det är fantastiskt att bo mitt i ett samhälle och samtidigt få uppleva det. Efter en tid i en landsort som den här så vänjer man sig dock, de få bilar som passerar blir störande och nu blir jag tagen av tystnaden på än mer avskilda platser och i tysta hus njuter jag. Tysta hus utan surr från maskiner i standbyläge, utan TV och radioapparater som står på och utan element eller fläktar som brummar.
Dagens teknik gör husen fulla av små ljud vilket blir en matta av brus.

Leve tystnaden! Leve enkelheten!

I tystnaden hör du ditt eget hjärta!